Folk ser ljust på livet som ett äventyr glädjs åt kämpa för att kassta sig ut i livet efter lycka.

Men för folk som är rädda men änndå målmedvetna att finna svar att hitta sinn början att veta vart enns mål är vart man tror man ska finna lyckan kan vara ett falskt mål så anntingen märker du då att det är fel i sammband med att du funnit det igentligen rätta lyckan för just ditt liv.
Eller så står du där utan att veta vad du ska göra ofta tar du det som du har nått men som visade sig att det inte gorde dig lycklig då kan du föraltid vanndra i olycklighet men glädjas åt minnen på din färd mot målet du trode fanns just där du står men som senn tog allt ifrån dig.Eller så gör du det det rätta och fortsätter sökande tills du stupar!.

Senn finns det dom som inte vet deras mål men som försöker leva änndå.
Ingen vet igentligen sitt mål eller börgan. Från börgan men visst finns dom som har det.
Endel kan vara rädda och olyckliga nu för att det som brann så strakt i börgan på nått sätt sacktades farten ner tills du stog still men fortfarande rör du dig mot målet men med en sökan å längtan till ett annatt mål som du försöker finna men din själ tyngs ner av sorgen när du inte vet hur du ska finna svaret på dinna frågor eller vad ditt igentliga mål är och den tanken får dig att känna smärta i både själ o hjärta.
Du känner dig svag sammtidigt stark kraft innifrån som reser dig upp på starka men änndå rädda ben för att aldrig je upp letandet efter kärlek ett hem ett liv. Och en lycka som varar för evigt!.